4 vänner på vift i världen!

Hej! Här sitter vi på Ho chi mins flygplats och väntar på flyget mot Bangkok. Vi har nästan 2 dagar där innan vi beger oss hemåt. Idag åker vi nog till MBK och shoppar, likadant imorgon. Imorgon ska vi även träffa Majas mormors vän. Hej säger vi till Majas mormor som så troget läser bloggen. Igår spenderade vi 10 timmar på en buss, det gick alldeles utmärkt då de har mycket smarta sovbussar, så man ligger helt enkelt ner och sover hela resan. Sista kvällen i Nha Trang spenderade vi med 5 jättetrevliga tjejer från Sthlm, mycket trevligt. Så, nu ses vi snart igen. Jag förstår fortfarande inte vart dessa 3 mÅnader tagit vägen? Kram på er. Nicole

Jag undrar om det finns nÅgon där ute som fortfarande läser vår blogg? Jag klandrar er inte om ni har tröttnat för vi har varit fruktansvärt dåliga på att uppdatera. Hur som helst så närmar det sig slutet på vår resa, och vilket äventyr! Jag förstår inte vart dagarna har tagit vägen. Har ni hört uttrycket "time flies"? Det stämmer så väl in på denna resa. Vi har njutit av varenda dag och både Maja och jag är överrens om att vi inte har haft en enda trÅkig stund. Varje dag har bjudit på något nytt, en ny utmaning. Nätterna på olika flygplatser, timmar på skumpiga bussar, dagar på mindre bra ställen, timmar av väntan, knepiga människor. Allt har varit så perfekt, trots att det inte alltid varit perfekt. Det är svårt att förklara och förmedla känslan, men vi ångrar ingenting! Tänk så mycket vi varit med om, så många platser och länder vi besökt. Thailand, Malaysia, Indonesien, Borneo, Filippinerna, Singapore, Kambodja och slutligen Vietnam. Så många ställen men så många olikheter - människor, kultur, religion, mat, omgivning. Varje ställe har lämnat sitt avtryck i oss. Så många minnen! Både roliga och mindre roliga. Varje dag har gett oss nya intryck och nya erfarenheter. Nya perspektiv och en annorlunda syn på omvärlden. Dykningen, vilken fantastisk känsla! Sväva omkring viktlös i en häpnadsväckande vacker undervattensvärld. Färgglada fiskar, vackra koraller, sömniga sköldpaddor. Det enda som hörs är dina egna andetag. Mount Kinabalu, 4100 meter högt. Ingen av oss visste vad vi gav oss in på. Timmar av intensiv klättring i ösregn. Varje liten muskel fick veta att den levde. Några timmars sömn i ett iskallt "resthouse", blöta, trötta och väldigt frusna. Fortsätta klättringen mitt i natten med endast en liten pannlampa ( jag glömde min så jag utmanade verkligen mig själv) i den mörka, kalla och regniga natten. Nå toppen och beskåda den magnifika soluppgången för att sedan starta den långa vandringen tillbaka. 3 dagar i djungeln bland dess fantastiska djurliv och omgivningar. BÅtturer längs floden på jakt efter dessa. Vandring i djungeln bland arga orangutanghanar klafsande i lera upp till knäna. Ut i djungeln i mörkret på jakt efter färgglada fåglar och i hopp om att slippa blodiglar innanför kläderna. Snorkling med valhajar, stora som skolbussar. Känslan av att simma ovanför detta enorma djur, med skräckblandad förtjusning. Vandra omkring i Angkor Wat och begrunda dessa fantastiska tempel i stekande sol. Det finns hur mycket fint som helst med denna resan. Vi har träffat många bra människor och fört intressanta diskussioner. Ingen kan ta ifrån oss dessa underbara minnen. Jag tror absolut att resor är bra för själen. Man behöver inte resa långt, det behöver inte kosta skjortan, det handlar om prioriteringar. Det är viktigt att bryta det vardagliga, undvika ordet slentrian. Och med rätt prioriteringar så kan alla nå sim drömresa! Ja, så nu är vi då på sluttampen på resan, och vi fortsätter att njuta - precis som vi gjort hela resan :) Kram Nicole & Maja